Lyckan!
varm promenad med Alice, Albin och hundarna till Lyckan. Men det var värt
det, en sån himla härlig dag. Vilken tur att solen ville titta fram även när jag
är ledig. Hoppas att det blir lika bra imorrn. Fick även ta mitt första dopp i
sommar, va inte alls lika kallt som jag trodde :) Nedan kommer några bilder
från idag, på sötnosarna :)
ja vi var grymt duktiga! :)
vad fina bilder det blev :D
truly your's
"skrivet till dig, eftersom jag sitter uppe och inte kan sova, du ligger i din säng och sover. jag längtar efter att få lägga mig bredvid dig igen... älskar dig"
God throws cotton with sharp edges filled with tragedy,
you're the strong bubble around my fragile dream.
in the back of me, raindrops and a long forgotten fantasy,
shattered all over this never ending battle field.
people see beauty, I see the same old nuisance,
but when I look at you my heart skips a beat,
and I freeze and you just killed my movement,
so I throw my whole world away to kiss your feet.
you fill the missing piece and open up the gates to the castle,
I take you under my wings and re-light the flame of the candle.
reality is nothing compared to when I touch you,
creating an unbreakable bond, I will always love you.
all I see is flaws, but you... you're nothing but flawless,
truly yours until we fall into the eternal darkness.
Hon & Han
Han har hennes kärlek för evigt, men hon vägrar att se det.
För hon har gjort sin egen glädje och närhet till svärdet i stenen.
Alltid taggarna inåt för hon vågar inte visa vad hon känner.
Han är trött på att vara efterklok men saknar alltid bättre ord
Så dom missförstår varandra och allting så blir fel och jättestort.
Om ändå stackarna insåg att dom är som barndomsvänner.
Försöker bara luras och finta, ljuga och slingra sig varje dag.
Känner varann utan och innan, så sluta att hindra varje andetag.
För allt hon vill är att ha honom hos sig jämt och ständigt.
Men han vet inte om det för hon har aldrig gett honom chansen.
Kärleken är fortfarande knölig, exakt så som dom fann den.
Eftersom de saknar verktygen, så har den inte känt nån ändring.
Han kan inte ge och ge, så mer och mer blir mindre och mindre
Hon bara tar och tar, hon spar hon har och inget försvinner.
Så hans kärlek korkar igen utloppet för hennes egna känlor.
Det går runt i skallen & hela situationen står henne upp i halsen.
Hon kvävs och enda chansen är att försöka få lite luft i fallet.
Dom försöker hindra det, men känner att det redan händer.
Man orkar inte positiv eller leva med troligtvis för en oviss tid
(Våga att lämna om det inte går att försändra. Tårar ska smärta)
Att vara foglig i tid och otid blir ironiskt nog ett liv i kronisk skit
(Men lova att älska även om det råkar va den svåraste känslan)
