Igår kändes det lite tungt.. kom att tänka på att det va då som Maja skulle
ha fyllt 18år. Känns fortfarande overkligt och orättvist att hon inte fick chansen
att uppleva allt som andra ser som självklara saker. Minns att hon pratade
om hur mycke hon längtade efter den dagen, när hon skulle få ta körkortet
och allt annat som hör till.. nej, jag har nog fortfarande inte förstått det riktigt.
Men det är som det är och i fortsättningen ska jag bara tänka glada tankar
när det kommer till dig, för det va det du va.. alltid lika sprallig och glad.
I will always remember you!

Sitter här med en klump i magen och väntar tills
vi ska bege oss till kyrkan.. känns jobbigt,
men samtidigt skönt att få något slags avslut.
Att få säga "Hejdå" och "Vi ses.."
men det känns fortfarande så ofattbart..

Igår va jag tillsammans med Helena, Tina och Hans-Olov och besökte
Majas familj under dagen.. det kändes skönt, ni är underbart varma människor!
Va som att en tung sten lyfts från hjärtat.. kände en viss lättnad inför kvällen,
fastän jag visste att det skulle bli jobbigt och det blev det. Va så fint att se hur
många som ville gå dit och visa sin omtanke och dela sin sorg. Hörde att nån
hade räknat hur många som va där.. och det va över 300 st. Det visar verkligen
vilken toppentjej hon va.. och är fortfarande i våra minnen!

Kolla här vad några av Majas vänner har gjort till minne av henne:



http://www.youtube.com/watch?v=1JFrmqfyKnI

Huvudbry är en beskrivning på hur jag känner just nu, obeskrivlig sorg & 
medlidande är en annan, orättvisa är en tredje.. kan räkna upp hur många
olika känslor som helst.. men det är svårt att sätta ord på allt..
TOMHET och SORG är nog det som beskriver bäst..

Kommer att ta ett bra tag innan jag förstår att det här fruktansvärda
verkligen har hänt. Första reaktionen var som ett rejält slag i magen,
tänkte att det där är inte sant. "Det är nån sjuk människa som har hittat på.."
Ringde direkt till Helena för att kollade upp om det va sant.. och det va ju det..
fick världens chock och satt bara och stirrade ut.. sen brast det.. grinade och
grinade och grinade.. fy fy fy.. det är så j*vla orättvist!!

Vi bestämde oss iaf för att öppna Mysak, så att alla skulle ha någonstans att
vara.. utan att behöva vara ensamma.. det va väldigt uppskattat! Hur många
ungdomar som helst dök upp och delade sin sorg.. vi hade en massa ljus tända
och kort på Maja. Kändes konstigt att vara där utan henne.. kändes som att hon
när som helst skull e komma inspringandes lika glad som vanligt och säga:
"Nu är jag här! :)" Men det gjorde hon ju förstås aldrig.. nej, fy så obegripligt!

Tänker på alla våra stunder, våra tjejgrupps-resor till Umeå och speciellt den
gången som vi åkte till Piteå och bodde på hotell och badade på havsbadet..
och shoppade i Skellefteå på vägen hem, det va tider det! Eller när vi efter
Kulturnatta-mötet åkte till furuviksstranden, badade, grillade och styggade oss :)
Eller modevisningen, alla roliga & bra stunder på Mysak, övernattningarna m.m.
Eller när du och Frida åkte med mig när jag övade på att sladda.. va vi
skrattade! :) Eller när du och Frida va så gulliga och spelade in en skiva till
mig när ni sjöng så otroligt vackert på eran luciauppvisning på MB, för jag
kunde ju inte vara där för att jag jobbade.. men ni ville inte att jag skulle missa
den.. Tänker på våra promenader med hundarna, alla våra samtal.. alla roliga
påhitt, alla bra stunder.. och alla saker vi har hunnit gå igenom.. du kommer alltid
att finnas i mitt hjärta, världens bästa Maja! Du lämnar ett stort tomrum efter dig,
saknar dig! Vila i frid tills vi möts igen.

Sänder mina tankar till Majas alla nära och kära.
En speciell tanke till Majas föräldrar, syskon och Frida!